Vi har det bra, vi här bak i bilen och vill inte va´me´om nån krock!

Jag har fått körkort och det kan jag säga, att jag sitter inte och lallar med i Siw Malmqvist slagdänga från 60-talet när jag kör här. Inget di-do-di-dam-dam hörs i vår bil, det är då ett som är säkert! Men jag tar det från början.

Jag har alltså fått körkort. Om man är på turistvisum i Dubai får man köra hyrbil men om man är på resident visum så måste man ha ett körkort om man vill köra bil. Åtminstone om man kommer från något av de nordiska länderna så får man körkort direkt. Är man från t.ex Indien så ska man gå i körskola här. Men man far alltså till myndigheterna och fyller i en hel del papper och man ska ha med sej resident visa, pass samt  ”gamla” körkortet. Man ska också vara respektabelt klädd - man får inte visa knäna.  Och så en sak som är lite intressant: Man ska också ha med sej sin sponsor. I mitt fall så är min man eftersom det är han, av oss båda, som som har arbetsvisum.Dethär med sponsorn är lite kul och irriterande på samma gång. För att man ska få uppehållstillstånd i Dubai så behöver man en sponsor. Om det inte är äkta man (man tycker inte heller om samboförhållanden här) så är det en arbetsgivare och i det fallet så är det arbetsgivaren som kommer med till myndigheterna. I vart fall så ska sponsorn skriva under alla papper och dessutom skriva ett fritt formulerat brev där sponsorn försäkrar att sponsorn inte ser något hinder till att personen ifråga kör bil i Dubai. Min sponsor är en väldigt generös person. Han ger mej tillåtelse att köra. Och fattas bara annat för ibland vill ju sponsorn kanske dricka vin eller annars bara sitta bredvid och ta det lugnt och då är det ju bra om någon annan kan köra. Samtidigt som man fyller i och lämnar in dessa papper så ska man också till ögonläkare. Ögonläkaren var väldigt snäll. Jag har ju just genomgått en laseroperation av mina ögon och har s.k monovision, vilket betyder att jag har ett ”läsöga” och ett ”distansöga”.  Jag brydde mej inte om att upplysa henne om dethär, för jag har lärt mej att man i regel ska säga så lite som möjligt, men konsekvensen blev i alla fall att jag inte såg alls på distans med mitt läsöga, vilket ju är helt naturligt. Men då bytte hon snabbt ut de dumma och dåliga bilderna och satte nya bilder som var STARKT förstorade och då såg jag ju! Man behöver faktiskt inte krångla till det.  Så resultatet blev 6/6 på ena ögat och 6/24 på det andra…Jag tycker det är fint när test blir specialanpassade för oss som har olika typer av funktionsnedsättningar. Men det som är mera oroande är ju det faktum att i så fall anpassas det ju för alla andra också i trafiken. Den tanken är ju  plötsligt skrämmande!

Vid ett tillfälle satt väninnan och jag och diskuterade trafiken i Dubai. Jag själv ansåg att medbilister ofta ger företräde om de märker att man är i trubbel och i fel fil, vilket i mitt fall händer väldigt ofta. Jag tycker också att man ofta bjuder fotgängare att gå över, något jag inte är van vid från egen stad, som jag tycker har väldigt  oartig trafikkultur. Väninnan höll inte alls med. Hon ansåg att Dubaitrafiken är självisk och hänsynslös och hon höll på att bli vittne till att en fotgängare blev överkörd. Men, försökte jag, det är ju ett enstaka exempel. Inte kan man ju dra slutsatser på basen av detta?! Men hon hade nog sett det flera gånger, sade hon.  När vi hade skalat bort alla värderingar, som vi inte var överens om, så enades vi om följande:

1   I Dubai finns  det många bilar ute i trafiken

2   Vissa bilar i Dubai  kör väldigt fort

3   Bilarna är överlag i bra skick

4   Det är möjligt att vissa chaufförer har fått sitt körkort i ett cornflakespaket…

Här har Rodney tagit mej till min "favorite destination"

Som jag har kört fel under dessa dagar! Jag kan inte förstå hur man lyckas få in så mycket felkörning under en och samma dag? Jag har vid flera tillfällen hamnat in på sex-filiga motorvägar, där man galant får köra 25 km för att kunna svänga om och köra 25 km till och förhoppningsvis komma in på rätt väg. Trafiken är dessutom väldigt snabb. Vi har en GPS som vi har vi döpt till Rodney. Han är mej  förhållandesvis trogen men är nog inte alltid en vän i nöden. Rodney är lite dåligt uppdaterad vad gäller alla vägbyggen. Han har många gånger lett mej på dåliga vägar. Rodney tappar också ibland bort mina favoritdestinationer. Jag skulle vilja att han håller reda på dem, för när jag har dem så kan jag åtminstone ge upp tanken på att ta mej dit jag var på väg och helt enkelt ta mej hem igen.  Och tro mej – det har hänt flera gånger! Och det har också hänt sej att jag vägrat sätta mej bakom ratten därpåföljande dag.  Man kan säga mycket om Rodney, men han höjer aldrig rösten och det hedrar honom. Fast han tvingas säga för 18:nde gången: ”Your route has been calculated”, så aldrig att han sitter och suckar, höjer rösten och himlar med ögonen. Han börjar bara om på nytt och på nytt med sin lugna röst.  Rodney om du hör det här, så vill du bli min co-sponsor om den andra inte orkar mera? Vi ska bara uppdatera dej till en nyare version först, ”before we seal the deal”…

 

Det lönar att skaffa sej en ordentlig vägkarta

Spridda tankar kring vad ofta ser i gatubilden

Man ser ibland mänskor med olika typer av funktionsnedsättningar men man ser dom inte integrerade på arbetsplatser i olika uppgifter.

Man ser många Hammers och andra stora bilar och man ser också Maseratis, Ferrarin, Aston Martin, Jaguarer, Rollsroycar och Bentleyn

Man ser ofta någon som joggar (är man i ett varuhus före kl. 10 så ser man ofta mänskor som joggar och "powerwalkar". Varför? Svalt och skönt och eftersom varuhusen är stora kan man lätt komma upp till flera kilometer)

Går man i 10 minuter gatan fram så kan man vara säker på att man mött många olika nationaliteter under dessa minuter.

Man ser vanligen inga djurtransporter. Om man ser något så är det en eller flera kameler som är på väg till en farm eller kanske till kapplöpningsbanan. Man ser sällan katter men ganska ofta hundar och anmärkningsvärt är att det är mest frågan om 5-8 olika raser.

Vägen till matbutiken - den kan jag (faktiskt)!

Spridda tankar kring vad man sällan eller aldrig ser i gatubilden

Man ser inte hemlösa och tiggare.

Man ser inte så ofta att någon cyklar

Man ser inte mänskor som promenerar gatan fram och går från en butik till en annan. Shoppar gör man bäst i ett varuhus och går där från butik till butik där allt finns under ett tak.

Ensamma barn som springer omkring utan vuxen tillsyn eller småbarn som är ensamma ute sent på kvällen 

Någon som är full och går raglande omkring.

Man ser inte stora reklamskyltar med sexig reklam på och man ser inte heller par som står och kysser varandra omslingrade och passionerat (=förbjudet)

Det finns ju inget annat sätt att lära sej trafiken här än att köra. Det är precis som när man faller av en häst - man ska snabbt upp i sadeln igen, bara! Och precis som med all annan inlärning så är det åtminstone tre saker som blir avgörande om man lär sej eller inte: Behov, motivation och tajming.

Och så förstås en mentor som är lika tålmodig som Rodney :)