Gräset är inte grönare - bara lite annorlunda

I palmens skugga jag lever så säll och somnar var kväll...


Sedär: Idag var jag plötsligt lite poetisk av mej!  Men det är alltså här vi bor på Palm Jumeirah eller  Palmen som det heter i folkmun. Palmen brukar kallas, självutnämnt, det åttonde underverket och är ett typexempel på alla de projekt som är på gång här "in this crazy, crazy place" där man i så mångt och mycket ska vara störst, bäst och vackrast.  Jag ska spinna på den tråden en annan gång men nu ska jag berätta om vårt boende.
Området, som har formen av en kokospalm, sträcker sej drygt 5 km ut i havet och är ett av tre byggprojekt som påbörjades 2001. De andra två är Palm Jebel Ali samt Palm Deira. Man räknar med att 120.000 mänskor kommer att bo här när det är färdigt utbyggt. Lägg därtill tusentals med turister som besöker området dagligen. Här finns höghus, radhus och egnahemshus och vi bor i ett hyrd tvårummare. Årshyran är 220.000 Dirham. Dividera med fem och du får årshyran i euro. Utöver det tillkommer det el och vatten. Elräkningen kan bli ganska hög under de varmaste månaderna för det är mycket dyrare att kyla ner än värma upp. Men det lönar sej verkligen att ha på aircon även under de sommarmånader när man är borta för då är det väldigt hett och väldigt fuktigt. En familj, som jag hörde om, hade tänkt spara lite på elkostnaderna och stängde aircon när de for till sitt hemland. De var borta i tre månader och när de kom tillbaka var möblerna i lägenheten täckta av mögelprickar. Bl.a det nyinköpta soffmöblemanget fick slängas bort...Inget trevlig erfarenhet!
Sen har givetvis  byggandet av Palmen också en baksida eftersom byggandet kom att påverka det marina djurlivet i stor utsträckning, som levnadsbetingelserna för ostron och korall. Men ute till havs finns det gott om fiske som barracuda och kingfish. En sådan fisketur fick jag vara med om för en tid sedan. Och vi har kingfishfiléer i frysen ännu!

Utsikt över poolen och i bakgrunden "palmbladen"

Vi bor väldigt vackert! Jag har svårt att tro att jag kommer att bo på dethär viset någonsin igen. Men bara när jag tänker efter så är det så.  För vi lever ju vi en vardagstillvaro här. Vi turistar inte och låter oss hänföras en vecka eller två och åker hem igen. Jag tror det är många som glömmer bort att det är så, när jag berättar att vi bor i Dubai.  Vi stiger upp, äter frukost, arbetar (min man åker till sitt kontor och jag arbetar hemifrån) och den känslan som man vanligen skulle få i en sådan här miljö som turist, den känslan har ju inte vi. När man har varit en tid här i värmen så blir man faktiskt litet blasé, skam att sägas, men ärligt. Klimatet här är ju helt fantastiskt och vi känner oss väldigt lyckligt lottade, men ändå.  Det ultimata skulle vara att vistas turvis en månad i taget i Finland och Dubai. Då skulle det säkert kännas helt fantastiskt varje gång - i båda riktningarna!

Vy från trädgården
'

Vi bor tillsammans med en massa olika nationaliteter och har tillgång till gym, restaurang, pool-område, strand och egen liten matbutik (dethär med maten kräver en helt egen blogg, återkommer till det). Vi har vakter vid grinden som kontrollerar alla som kommer in och vi ska själva ha passérkort. Vid ytterdörren finns det nya vakter och alla gäster skrivs upp och noteras. Det är förhållandevis säkert att röra sej här i Dubai och jag kan ta taxi direkt från gatan. Det vågade jag inte göra i Jakarta, förövrigt. Jag kan fara ut även efter att det blivit mörkt och motionera t.ex. Däremot är det inte att rekommendera att springa ensam i mörka gränder med kort kjol på nätterna. Men det gör jag inte i Finland heller så varför börja med det här?! När man rör sej på nätterna i taxi är det rekommenderat att man beställer  taxi och inte bara tar från gatan. Dubai är ju så "hippt" och ungdomligt på något sätt, det är ungdomarnas stad,  så jag brukar tänka att om nu någon skulle ta mej så skulle de nog släppa mej när det blir ljust...(detdär var ett skämt). Men man ska inte utmana ödet! Även om här är förhållandevis säkert, åtminstone jämfört med många andra ställen så har också Dubai har sina spelregler och man ska inte utmana ödet och vara naiv!

Utsikt från vår balkong

Så är det ju naturligtvis väldigt uppskattat att få börja dagen med en morgonlänk utefter stranden. Den blir fyra km om man går från "kant till kant". Jag uppskattar också att vi redan har kunnat dela denna boendemiljö med våra barn som båda hunnit vara här. Det har varit en helt fantastisk möjlighet och upplevelse, som jag är så tacksam över!

Sen kan jag också på ett helt annat sätt uppskatta Finland och alla de ställen där jag brukade röra mej.  Det finns väldigt mycket fördelar med Finland. Ett välorganiserat samhälle som för mej är förutsägbart och där jag har en systemkännedom som jag inte har här. En kunskap som det dessutom tar väldigt lång tid att få. Jag kan t.o.m känna att jag ibland blir lite nationalistisk, fast förhoppningsvis på detdär sunda sansade sättet, i motsats till vissa grupperingar i Finland...Och jag tror att det är frågan om samma fenomen, nämligen förmågan att uppskatta det som är det värdefullt i egen kultur. Jag känner att det förstärks när jag när man är på distans och man möter andra kulturer.  Då blir jag så stolt, på avstånd liksom, men samtidigt tycker jag också att vi minsann har att lära av andra vi också! Så kan jag också tycka att det är fascinerande med årstidernas växlingar, att få ha "ordentliga"vintrar med gnistrande snö, vackra vårar med koltrastens sång, sommarens intensiva grönska och höstens färgprakt. Märkväl att inget av det finns här men jag har lyckan att få något annat - under en tid - och delar det så gärna med dej, kära läsare!