Guldkorn i sanden/del 2. - Dubai Marina

Dagens anhalt i serien "Guldkorn i sanden"  är Dubai Marina. Som så mycket annat, som är man tycker är fantastiskt och som berör en, så måste man ju uppleva det för att verkligen förstå. Men jag ska göra ett tappert försök att beskriva det i alla fall. Dubai Marina är ett bostadsområde som ligger  ca 25 km från downtown Dubai centrum och är placerat mellan stadsdelarna Media city, Al Sufouh, Jebel Ali samt motorvägen Sheik Sayed road. Marinan består av kanaler (konstgjorda i och för sej) som hänger ihop med havet. Närvaron av vattnet gör att det ofta fläktar ganska behagligt, doftar hav och du kan se lekfulla fiskar som bryter vattenytan och erbjuder betraktaren en liten naturupplevelse mitt i promenaden.

Marinan är omgärdad av mäktiga skyskrapor. Jag upphör aldrig
förvånas över hur fantasifulla de är i sin utformning och arkitektur!

Blir du sugen på något gott att äta under promenaden så kan det lätt åtgärdas. Marinan är kringgärdad av en promenadväg och  runt den s.k. promenaden finns det ett överflöd av restauranger och caféer. Det är bara att välja vilken typ av mat du önskar.  Du kan inte räkna med att få något vin eller öl till biffen. I stort sett så är det så i Dubai att det är bara hotell som har alkoholutskänkning. En annan möjlighet att stilla hungern är att boka bord på en Dhow-kryssning. Detta innebär att du kan dinera till tonerna av vågornas kluckande under en 2 timmar lång båttur kring Marinan i riktning mot Palm Jumeirah och tillbaka. Och vill du inte äta så kan du hoppa på en 1-timmes minikryssning med "Captain Jack" som också är ett gammaldags knakande träbåd, där du sitter på arabiska kuddar och ser en bit av Palm Jumeirah och vattensportlivet utanför Marinan. Vill du det så tar du dej till "Spinneys roundabout" och följer kajkanten en bit och då hittar du Captain Jack efter en stund på högra sidan. Trafikerar varje timme fram till 23.00. Absolut värt att göra om du njuter av vatten och hav!

Dhow-kryssning i Marinan

Marinan är ett populärt tillhåll för cyklister, fotgängare och joggare. Du kan följa den redan nämnda promenadslingan som går runt marinan och torde bli 9-10 km någonting och under viadukterna finns det dessutom små lekparker utspridda om du har barn och gåkärran med dej och behöver pausa. Eller så kan du gå en bit och sedan hoppa på en vattentaxi som tar dej olika sträckor till det fashionabla priset av 2 dirham (multiplicera med 5 så får du euro). Skulle du tycka att det är alldeles för billigt och du tycker att du vill leva lite bredare så kan du föralldel också hyra en lyxbåt för några timmar och cruisa runt i skärgården. För ser du: ALLT är möjligt i La-La-Land... :)

På bilden ser du en vattentaxi som trafikerar i kanalen. Att åka vattentaxi är en
trevlig upplevelse, inte minst kvällstid när hela Marinan är vackert upplyst.

Vy från väninnans balkong på 35:e (!) våningen. Här ser du tydligt hur Marina
promenaden är utformad och ljusen från alla restauranger och caféer.

Marinan är också värd att besöka kvällstid och erbjuder även lite shoppingmöjligheter för den som det önskar. Marina Mall är inte så stort men väl värt ett besök. På promenadavstånd finns också shoppingarcadan "The Walk" som ligger utsträckt utefter den "riktiga" stranden. Här finns en hel del hotell med både levande musik och housedunk.  Och där kan du ju ta dendär ölen då eller vinglaset som  jag förstår du suttit och funderat över var man får,  under hela din läsning :)

Guldkorn i sanden/del 1. - Fossil Rock

Om nu senaste inlägg gick i moll så går ett antal av följande inlägg i dur. Jag kommer nämligen presentera ett antal platser som har gjort intryck på mej under min vistelse här. Jag kallar dem "guldkorn i sanden". Visst låter det väldigt lyriskt och vackert? Och helt naturligt så har jag funnit mina första sandguldkornen i öknen.

Den första platsen som jag vill berätta om är Fossil Rock. Platsen heter egentligen Jebel Maleihah på arabiska. Ett stort helgnöje här i Förenade Arabemiraten är  nämligen att åka ut i öknen. Dethär låter kanske lite konstigt för en oinvigd: Vad kan det för intressant med öknen - det låter ju väldigt "öken", eller??  Men många tycker att det helt enkelt är skönt att komma bort från stan för några timmar och öknen är väldigt vacker och fridfull. Man får en fin naturupplevelse som motvikt till citylivet i  t.ex Dubai. Att ta sej ut till Fossil Rock kräver ca 1,5 timmes körning från Dubai. Åker du från Abu Dhabi är det ca 3 timmar.  Vägarna är väldigt breda och i mycket gott skick. Detta i kombination med att folk har väldigt fina bilar här, så gör ju dessvärre också att vissa åker som "crazy people".  Detta nu som en parentes.  Platsen kallas förövrigt  Fossil Rock därför att man kan se fossila spår på sluttningarna från den tid (miljontals år sen) när UAE var täckt av oceanen. Folk åker ut till denhär platsen för att campa eller kanske bara för att grilla och dricka kaffe. Man väljer ut en vacker sandsluttning och så slår man läger för några timmar och umgås och så får barnen rasa av sej i den varma sanden en stund.

En blåsig dag ska man inte vara så nogräknad om det kommer
sand i ketchupen...

 

Obligatoriskt inslag för gästande gäster är en tur ut i öknen

I området finns flera stora kamelfarmer och kamelkaravanen,
som vi såg denna dag, forslades fram med hjälp av tre st. vita
jeepar...Modernt ska det vara.

    

Tröttnar aldrig på att fota kameler. Jag tycker det är så vackra
djur. Ögonen ser så snälla ut men minsann kan den också bitas
om man är lite opassligt till.

Och lika plötsligt som man ser en kamelkaravan i öknen så lika plötsligt stötte vi vid ett tillfälle på Norska/svenska sjömanskyrkan som ordnade vinterolympiad i öknen. Vad sägs om följande grenar: Sandbackhoppning på skidor, sandslalom samt sandskidskytte. Det är bara fantasin som sätter gränser för hur man bäst roar sej i öknen. 

En norsk pojke arbetar koncentrerat med konststycket att ta
sej nerför en intvålad plastmattebana för att få till ett långt hopp!

Många far också ut i öknen för att utöva olika motorsporter. Att köra upp och ner över sanddynerna är pop! Man ska ha en lämplig bil för ändamålet (=jeep), släpper lite luft ur alla däcken så man inte kör fast och så ska man inte vara proppmätt. Beaktar man allt detta så är det lite som att åka berg- och dalbana i ett ökenlandskap! Är man i UAE som turist så finns det turistutflykter som enkom har detta på agendan, i kombination med beduinmåltid, magdans,  etc. etc. Ute i öknen finns det förövrigt många, många fina platser att åka till för denna typ av utflykt. Fossil Rock är bara en av dem. 

Men den är väl värd ett besök. 

Att bara sitta och vänta på sin själ

Nu har jag haft en riktigt lång paus från bloggandet. Det blev så. För att jag har varit så trött. För att jag har varit så seg. För att orden bara inte har kommit till mej. Det är som om jag skulle ha haft en seg, klistrig havregrynsgröt i mitt huvud som rört sej fram och tillbaka.  Och då måste man bara vänta på någonting, på sin själ, kanske?! Denhär vårperioden har varit tung. Riktigt tung. Någonstans i hela dethär äventyret så blir man bara så fruktansvärt trött på allting. Man orkar inte med nya bekantskaper, eller nya platser, eller nya maträtter. Maten smakar inte alls. Om någon så bara nämner hummus och babaganousch så vill jag helst bara slänga en falafel i huvudet på dom!  Allt bara faller över mej som en tung, våt filt.  Trafiken är snabb och hänsynslös. Jag tycker att medtrafikanterna puttar mej från höger till vänster. I butiken puttar de förresten också till mej, så det så!  Engelskan går trögt. Jag hittar inte orden. Jag tyckte att det löpte riktigt bra en gång i tiden, men nu är  den känslan långt borta.  Jag drar till mej dåliga nyheter om Förenade Arabemiraten, som en uttorkad tvättsvamp drar till sej vatten. Och jag jämför med Finland och konstaterar om och om igen att: -"Sådär skulle man aldrig göra i Finland"! Och så får jag hemlängtan på det... På granntomten byggs det nya hus. Det är buller, maskiner och borrningar från kl. 07.00 på morgonen till 20.00 på kvällen. Det är aldrig tyst. Hemma måste AC:n vara på, där är det inte heller tyst. Jag får svårt att koncentrera mej på det som jag ska göra.  Och så är det så fruktansvärt varmt. Nålen kryper upp till +38 C om dagarna. Solen lyser besinningslöst och det är fuktigt. Hemma i Finland tjoar alla att jag ska njuuuuta av värmen... HUR SKA JAG KUNNA NJUTA NÄR JAG SVETTAS SÅ FÖRSKRÄCKLIGT!!!

Och livet känns som att man färdas på en väg men man tappar
bort var man är och vart man var på väg. 

Men någonstans mitt i alltihopa så är det som om det sakta vänder.  Jag går utefter stranden och plötsligt ser jag en rocka som simmar i strandkanten och följer mej en bit. Det är en sådan wow-känsla att det inte går att beskriva. Några andra positiva saker händer som ger livet liv.  Och jag erfar en plötslig känsla av tacksamhet över det som jag får vara med om. Så träffar jag Anna från Sverige och Nicola från Storbritannien och båda är i samma situation som jag. Och vi kan diskutera livet här och vi förstår varandra, ger varandra bekräftelse och vi börjar göra roliga och meningsfulla saker tillsammans. Jag förstår också sakteligen hur jag måste ställa mitt liv för att orka med värmen. Hur jag måste och äta och dricka och hur jag måste upprätta min dagsrytm för att orka med alla förändringar.
Jag intalar mej själv att jag har lika stor rätt att vara i trafiken som alla andra. Och orkar cruisa vidare och ta mej till de ställen som jag måste ta mej. Jag börjar orka ta ut svängarna igen i min tillvaro och belönas också följdriktigt med nya erfarenheter, impulser och större kontaktnät.

Dimman lättar...

Så vad var dethär frågan om? Jag skulle säga att det är frågan om anpassning till en annan kultur och ett annat samhälle. När jag är mitt i denna process så ser jag ingenting. På sin höjd så tycker jag synd om mej själv. Men när jag förmår mej se tillbaka i backspegeln så inser jag att det var en del av min anpassningsprocess till Det Nya Landet och Den Nya Tillvaron. Vem hade påstått att det skulle gå smärtfritt? Allt det som jag gått och retat upp mej på så fanns nog här tidigare också - i lika stor utsträckning; trafiken, värmen, maten, bullret, samhället. Men jag kan inte anpassa omgivningen till mej och mina behov.  Det är jag som behöver anpassa mej. Så jag får alltså ge bort och tänka om. Och lära mej att förhålla mej till saker på ett annat sätt än jag tidigare gjort. Och Livet går vidare och jag tänker att det kanske finns  ändå lite guldkorn i sanden...

Det kommer något gott ur det mesta som är
eländigt...