Back in La-La-Land...

...and back in business! Inte för att jag ju gör någon business här men jag känner att jag liksom smälter in bättre i omgivningen om jag uttrycker mej så. Det känns lite omtumlande att vara tillbaka. Jag har ändå varit fyra månader i Finland. Njutit av en låååång skön sommar och många soliga sommarmorgnar vid sommarvillan. Träffat nära och kära. Rest runt i både kända och nya trakter. Kort sagt, gjort allt sådant som man gärna vill göra på sommaren. Men samma sommar innehöll också en stor sorg. Jag var tvungen att ta farväl av en kär familjemedlem. Hunden Plexus blev 13,5 år och fick somna in omgiven av 3/4 av familjen. Plexus var trött och sjuk och rent logiskt förstod vi alla att det är en kärlekshandling, om något, att låta ett husdjur gå. Men känslomässigt är det så svårt. För mej som mamma så tänker jag också att han har varit en så betydande del av sönernas barndom. Det känns som om man tagit farväl av en del av deras barndom också. Men kvar finns alla fina foton och roliga minnen. Minsann var det en hund med en stor personlighet och karaktär :) Vissa säger att man inte borde skaffa hund eftersom det är så svårt när man mister dem. Jag håller inte med. Fastän avskedet var så svårt, så svårt så var det ändå värt varenda minut vi fick med honom! Frid över ditt minne, käraste Plexus <3

När jag är i Finland, lever jag ett Finlandsliv och när jag är i Dubai, lever jag ett Dubailiv. Det har blivit så. Och det behöver också vara så. Vi har skapat ett hem på båda ställena och även om en del saker liknar varandra så är det mycket som är olikt i livsstil och miljö. Och det är en konst och en balansgång att kunna leva i stunden och ta vara på det som varje miljö erbjuder, utan att man ständigt måste känna att man är på väg någon annanstans. Och när man tänker efter så går det ju inte heller, rent fysiskt,  att vara på två ställen samtidigt så varför ska man då vara på två ställen samtidigt i tanken?!  Men jag kommer ibland på mej själv med att igen känna av att jag enbart är en gäst här i främmande land. Och jag påminns om olika saker. Hur jag brukar göra i olika situationer, vad jag brukar handla för mat just här och hur det fungerar i samhället och i trafiken. Det tar alltså tid att landa - igen. Väl tillbaka kan jag ju bara konstatera att det är väldigt VARMT. När vi var i Finland så brukar jag säga till mina man, att om han verkligen älskar mej, så måste han  också ta mej till ett land där jag inte behöver frysa om fötterna...Och nu när jag svettas och kämpar i hettan så påminner han mej bara lugnt om vad jag sagt. Så det är väldigt varm och väldigt fuktigt. Under sommarmånaderna har vi haft på aircon på men ändå har fukten lagt sej som ett blött täcke över hela lägenheten. Allting luktar unket och mögligt! Jag har skurat och tvättat och skurat och tvättat... (sa jag att jag har skurat?). Alla kläder, handdukar och sängkläder är vädrade och/eller tvättade och nu börjar jag småningom komma till botten med allt. Nästa person som kallar mej lyxhustru i Dubai ska få en kokosnöt i huvudet!!!

Utanför fönstret byggs det som aldrig förr. Nedanför balkongen växer konturerna av något som vi inte vet vad det är. Och ingen annan tycks heller veta. Eventuellt bostadshus. Eventuellt några shoppar. Den som lever får se. På balkongen har en liten duva satt bo. Boet är placerat i hörnet av balkonräcket samt i toppen av en fejkplastpalm som jag placerat på balkongen. Med tanke på att vi befinner oss på elfte våningen och med tanke på att jag representerar det sociala området så tycker jag nog att dedär båda fågelungarna har väldigt farliga uppväxtvillkor. Men när jag nu analyserar alla härdande och stärkande perspektiv så kan jag samtidigt konstatera att mamman knyter an till de små på ett väldigt fint sätt och flyger regelbundet efter mat som hon spyr upp åt de små. Pappan ser jag inte mycket till. Han jobbar väl med "banking" eller något sådant, som så många andra här i Dubai...

När jag är Finland finns det vissa saker som jag saknar från Dubai och när jag är i Dubai så saknar jag vissa saker från Finland. Men i Dubai får man tag på förvånansvärt många Finlandssaker som denhär godingen som jag köpte igår! Den ska jag korka en vacker kväll när skymningen lagt sej och servera med färskklippt dill och potatis från Afrika. Eventuellt kommer anrättningen att inmundigas på balkongen :)

Förlåt mej kära läsare att jag varit så lat att skriva de senaste månaderna. Jag ska nu försöka skärpa mej och fortsätta med att dela med mej av vad jag ser och upplever. Och nu vet jag också att mina förstaårsstuderande i Finland vill följa med bloggen. De bloggar kring sina studier och jag bloggar kring mitt liv och vi tar del av varandras skriverier. Jättetrevligt!  Välkomna med på min resa, studdarna  :) Och så måste jag ju börja planera för gästerna som ska komma och hälsa på. Det blir en del besök här under vinterhalvåret. Och det går nog bra och gärna får de ha med sej Juhla Mokka (=kaffe), ansjovis (till Janssons frestelse) och kanske lite Fazers blå (=choklad). Då blir värdinnan väldigt glad och längtar åtminstone för stunden lite mindre hem. Så vad ska man säga som en finstämd avslutning på detta: Carpe Diem eller YOLO eller nå´t...